Djävulens påfund eller läxor som de också kallas

Läxor. Bara ordet får mig att sucka och bli sur. Det har under hela Grabbens skoltid varit ett helvete att få honom att göra läxor. Han resonerar som så att varför ska man göra skolarbete hemma? Jag håller med honom eftersom jag vet hur många konflikter detta fenomen leder till i så många familjer.

Det spelar ingen roll hur mycket Grabben jobbat på lektionerna så får han ändå läxor. Det går inte riktigt ihop för mig. Om man på lektionstid med god marginal hinner med det arbetspass som är planerat borde det väl inte behövas läxor?

När Grabben var yngre fick vi varje vecka ett veckobrev med hem från skolan och där stod vilka läxor han skulle göra. Ofta följde det med lösa papper med matteuppgifter eftersom mattebokens uppgifter redan var gjorda i skolan. Men hade det då inte kunnat räcka med det? Att han hunnit med det han skulle i skolan? Nähe, det gjorde det inte för barnen skulle ha läxor hur mycket de än jobbat i skolan punkt slut!

Jag vet inte hur många timmar vi ödslat på att tjata på Grabben om att han skulle göra dessa läxor. Direkt när han kommit hem från skolan har det varit uteslutet eftersom han då är så trött efter en skoldag med mängder med intryck som måste bearbetas. Grabben bearbetar inte sina jobbiga dagar med att lägga sig på sängen och vila. Han gör det med att spela dator eller tv-spel. Det är hans sätt att koppla av och det är hans specialintresse. Vem som helst som lever i Bokstavslandet vet att det är nästan en omöjlig uppgift att avbryta när barnet gör något som de mår bra av.

När Grabben började 7:an och fick ny mentor gjorde jag ett nytt försök att han skulle få slippa läxor. Mentorn sa att det bara var att acceptera, läxor kommer att finnas med hela skolgången och det kommer bara att bli värre och värre ju äldre han blir. Det lät ju väldigt uppmuntrande. Vissa lärare har dock fattat galoppen och låter honom göra läxorna i skolan när han gjort färdigt det som var planerat på lektionen. All heder åt dem.

Läxuppgifterna har också ändrat karaktär nu när Grabben börjat högstadiet och det blir så tydligt att han inte skulle ha en chans att klara dem om han inte fick hjälp från oss. Nu senast skulle han göra en hemtenta som gick ut på att han fick välja mellan tre olika ungdomar som alla hade problem på olika sätt och han skulle skriva ner olika synpunkter på hur man skulle kunna lösa deras problem. Texten skulle vara en hel A4-sida. Omöjlig uppgift för Grabben att klara på egen hand. Han som skriver så kort och sammanfattat som det bara går skulle helt plötsligt brodera ut meningarna till att täcka en hel A4-sida.

Lösningen blev att han fick tänka ut budskapet själv och jag fick hjälpa honom brodera ut det till så utförliga meningar som möjligt. Han skrev själv såklart men det är så svårt för honom att förstå själv hur en mening med tre ord (som enligt honom säger allt som kan behövas sägas) kan byggas ut till att kanske bli tio ord lång istället.

Jag önskar ju att en sådan uppgift gjordes i skolan istället för hemma. Jag är ingen utbildad pedagog utan lär honom på mitt sätt men jag vet ju inte om det är rätt.