Under Grabbens uppväxt har det sett lite olika ut med hans vänskapsrelationer. Den kompis han känt längst är en jämnårig kille som vi bor granne med. Killarna har haft samma intressen och kompletterade varandra väldigt bra eftersom den kompisen var ungefär lika lugn som Grabben var vild som liten. Det har ytterst sällan blivit konflikter mellan dem. Tyvärr går grannen i en annan skola och pga det har de kommit ifrån varandra på senare tid och träffas inte IRL så ofta.
En annan vän i Grabbens liv är klasskompisen som han lärde känna när de började 6-års. Det är också en lugn kille som visat stort tålamod med Grabben och hans ibland tokiga infall. Klasskompisen har funnits där när ingen annan i skolan velat veta av Grabben. Ofta har klasskompisen haft jobbigt med studierna och då har Grabben som alltid haft lätt för sig på så sätt kunnat hjälpa honom.
Som jag berättat i ett tidigare inlägg fick Grabben en ny klass när han började
7:an. Den gamla klasskompisen följde också med till den nya klassen. Där fanns också en glad pigg kille som snabbt blev god vän med Grabben. Han fick honom intresserad av bandy och tack vare honom vågade Grabben för första gången gå till ungdomsgården. Fler killar i klassen blev vänner med Grabben och helt plötsligt hade han ett helt gäng att umgås med.
Under en period blev det nära på för mycket av det goda. Varje dag och kväll skulle tillbringas på ungdomsgården med kompisarna. Vi märkte att det blev jobbigt för Grabben. Det är jobbigt för honom att ha så många människor omkring sig när det blir både på skoltid och fritid. Han har mycket tics och dem vill han inte visa för kompisarna och det blev nästan ohållbart att försöka hålla tillbaka dem hela tiden. Grabben blev trött och ilsken av alla spänningar han varit tvungen att hålla inne med.
Efter höstterminen lugnade det ner sig. Han började förstå att han kunde behålla sina nyfunna vänner även om han inte var med dem IRL varje dag efter skolan. Istället träffas de via nätet då de spelar dataspel mot varandra och snackar via Skype. De har riktigt roligt tillsammans och det underlättar för Grabben att umgås på så sätt eftersom han lätt kan stänga av micken när han måste ticsa. Han är mer harmonisk än på länge och anser själv att han faktiskt är social samtidigt som han får hålla på med sitt specialintresse som är datorn. Två flugor på en smäll liksom.
Hoppas jag lyckas få till ett inlägg här. Brukar ha svårt för det från min iPad.
SvaraRaderaVad skönt att han hittat ett nytt sätt att umgås med sina vänner och känner sig trygg i att de finns kvar ven om de inte träffas varje dag. Och vilken självinsikt och behärskning att kunna umgås och hantera sina tics.
Rosafantasier!
RaderaJodå, kommentaren kom fram! :-)
Ja, han kan behärska sina tics till en viss gräns fast det beror till stor del på vilken typ av tics han har (det är olika i perioder). Vissa kan han inte hålla inne alls och vissa har han lärt sig göra mindre synliga. Just nu har han ett tics som är mycket tydligt och det går bara inte att hålla inne under en hel dag. Det skulle också vara riktigt pinsamt för honom att göra detta ljud bland kompisarna. Nu gör han så att han ticsar ifrån sig på morgonen här hemma och sedan kan han hålla sig i skolan och sen är det fritt fram för honom när han är hemma. Lite trix att ha trippeldiagnos, det är mycket som ska stämma för att livet ska bli bra. :-)
Kram!