2012-01-15

Söndag

Det är söndag och i stort sett hela dagen har tillbringats i soffan. Vi var på kalas igår kväll och det känns i kroppen. Inte en baksmälla pga alkohol utan av den typ alla fibromyalgi-patienter får då de gjort något kroppen inte riktigt klarar av. För min del berodde det på en stol som inte kroppen klarade av att sitta på flera timmar i sträck. Idag har jag så ont så jag känner mig som om jag vore överkörd av tåget.

Grabben har studsat runt och varit mer yvig än vanligt i rörelserna. Han fick ingen medicin idag eftersom vi tyckte han behövde en lång sovmorgon istället för att bli väckt för att ta sitt piller. Det kan funka att vara utan medicin när han är ledig från skolan men under en skoldag skulle vi inte välja att låta honom skippa pillret.

Han började medicineras med centralstimulantia när han gick i 2:a klass. Efter första dagen kom hans lärare ut till oss och sa glädjestrålande: "Men herregud, han har suttit på stolen en hel lektion!". Det hade aldrig tidigare hänt under Grabbens skoltid. Ett litet piller som förändrade livet för Grabben.

I morgon börjar en ny skolvecka för Trassel och Grabben. De är lika varandra på många sätt men raka motsatsen när det gäller vad de berättar för oss om vad som hänt i skolan. Trassel berättar ingående om allt som händer och Grabben säger ingenting alls så länge vi inte ställer en direkt fråga. I fredags frågade jag vad han gjort på gympan och sedan frågade jag något om gympamajjen och då fick jag veta att han är föräldraledig och att de hade fått en vikarie. Jag frågade då vidare om han vetat i förväg att de skulle få en vikarie och då sa han att det hade han vetat sedan förra terminen. Jag blev förvånad och undrade varför han inte berättat men fick då det i och för sig väntade svaret: "Du har ju inte frågat..."

Det kan ta många dagar att få veta det man undrar för Grabben pallar inte med att man ställer för många frågor på en och samma gång. Man får liksom fördela dem över veckans dagar för annars får han härdsmälta och svarar inte överhuvudtaget. Och om jag ställer några frågor när Grabben kommer hem efter skolan och Mannen senare på kvällen råkar ställa samma frågor, eftersom han inte varit hemma på dagen, ja då är vi illa ute för det finns inget som Grabben ogillar så mycket som att svara på samma fråga flera gånger.

Nu laddar vi får en ny vecka som vi hoppas blir lite mindre jobbig än den förra.

2 kommentarer:

  1. Vår kille som är sex år är precis likadan, visserligen utan diagnos. Han berättar aldrig någonting från skolan om vi inte frågar.

    Inte lätt att veta om man frågar rätt eller inte. Själv är jag ju så att jag berättar en sak på direkten eller flera gånger om. Annars kommer jag ju inte ihåg eller har glömt att jag berättat.

    Kram Cilla♥

    SvaraRadera
  2. Jag gör som du, berättar allt och helst flera gånger. ;) Eftersom Grabben är precis tvärtom blir det såklart konflikter mellan oss. Jag skulle lätt kunna ställa 20 frågor på raken för att försöka få honom att berätta men det går ju inte eftersom han blir tokstressad av det. Därför blir det ett fåtal noggrant utvalda istället, man liksom slösar inte bort kvoten på onödiga. ;)

    Kram!

    SvaraRadera