2013-04-24

En strategisk placerad bacill

Den elaka bacillen som Grabben släpat hem hoppade vidare till mig, Trassel och Mannen. Grabben mår finfint nu medans vi andra i familjen hostar, snorar, nyser, fryser och svettas omvartannat.

Humöret är väl inte direkt på topp och då tryter även tålamodet. Speciellt när man måste argumentera om det mesta som man ber barnen göra. Dessutom är båda av den extremt envisa sortens människor och det är ju jag också så ingen vill liksom ge med sig. Efter åratal med barn i Bokstavslandet har jag lärt mig att välja mina strider men även de så noga utvalda kan vara nära på omöjliga att gå segrande ur.

Senaste dagarna har det bråkats om hårtvätt, läxor, sjukgymnastik, speltider och middagar. Det är väl antagligen sånt som vanliga familjer också bråkar om men jag kan lova er att det är inte samma sak att argumentera med en "vanlig" 15-åring som att argumentera med en 15-åring som lever i Bokstavslandet. Speciellt inte om 15-åringen har Aspergers Syndrom. Enda chansen man har att vinna den striden är att se till att man har gott om tid och ett enormt tålamod för det kan ta timmar.

Den här veckan har Grabben gått som segrande ur de flesta av våra strider men så har han ju underminerat mig med en elak bacill också... ;-)

2013-04-19

Grabben

Grabben är krasslig. Han vaknade i förrgår med 39,4 i feber och skakade av frossa. Det är inte ofta han är sjuk men när han blir det brukar det bli ordentligt. Dessutom ökar hans tics när han är förkyld. Kraftiga harklingar och pipljud hörs över hela huset.

Överhuvudtaget är det mycket ljud från Grabbens rum. Det hörs att det är en hyperaktiv person som bor där om man säger så. Men vi låter honom hållas eftersom hans rum måste få vara hans fristad. Ibland när han är med oss måste vi försöka dämpa honom eftersom det är oerhört stressande att t ex försöka äta middag samtidigt som han kör ett trumsolo genom att med slå med händerna på bordet så att tallrikarna vibrerar. Eller när man sitter i soffan med honom och han gungar med benet så man nästan blir sjösjuk av att sitta intill.

Han är 15 år nu. Känns helt ofattbart att tiden gått så fort. Jag tänker på hur dessa år varit. Hur han som 7-åring sprang varv efter varv runt sin soffa på kvällarna, oförmögen att sitta stilla en endaste minut. Hur han kastade upp skorna på garagetaket hemma hos kompisen eftersom han bara fick för sig att testa om det gick. Hur han varje rast råkade i bråk och hur han aldrig satt ner på stolen vid skolbänken. Hur han som tandlös 6-åring gick sin första kurs i ilskekontroll på Bup. Hur vi kämpade varje dag med att få honom klar att åka till skolan och hur vi varje dag hämtade honom och fick rapportering om vad tok som hänt under dagen. Hur han kräktes av ångest inför valet till högstadiet och hur ledsen han var när det fanns så många som inte förstod honom. Jag tänker på gummistöveln som han sparkade iväg genom altandörrens glasruta då han blev arg över att det skulle bli fiskpinnar till middag.

Jag tänker också på hur han samlade sina Pokémonfigurer och kunde namnen på dem allihop. Hur han älskar drakar och de hundratals teckningar han ritat med exakt samma motiv, en eldsprutande drake. Hur hans fotografiska minne fått honom att minnas varje liten detalj av såväl viktiga som oviktiga saker. Hur hans simultanförmåga gjort att han kan sitta och spela tv-spel samtidigt som han via Skype guidar en kompis genom en svår bana i ett helt annat spel.

Jag tänker hur lätt han har för att lära sig främmande språk och på hur duktig han är på NO. Hur bra det blev med nya klassen när han började högstadiet och vilka otroligt fina vänner han fått.

Jag tänker på hur mycket jag älskar honom. <3



2013-04-15

En liten uppdatering

Livet rullar på och det mesta är sig likt med undantag från ny medicin och ett gipsat ben.

Det är jag som börjat med ny medicin. Ångesten blev för jobbig och det räckte inte att andas i fyrkant utan något mer måste till och det hade min dr koll på.

Det gipsade benet har Trassel. För ett par veckor sedan opererade hon sitt knä och nu ska hon ha benet gipsat i 4 v. Det är en s k knäkappa, ett plastgips som sitter från låret, i höjd med ljumsken, ner till strax ovanför fotknölen. Operationen gick bra, det är samma typ av op som hon gjorde förra sommaren fast denna gång höger knä.

Vetskapen om att Trassel hade en stor operation på gång gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Oron gnagde i mig och jag kände att jag aldrig skulle orka med att vara ensam med henne på sjukhuset denna gång.Operationen skulle ske på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna så Mannen tog semester och bodde på hotell men tillbringade den mesta tiden med oss på sjukhuset. Grabben var kvar hemma i huset men hade mormor och morfar som sällskap.

Min ångest och oro den senaste tiden har inte heller blivit bättre av att jag känner att min praktikplats inte är något för mig. Det är så fruktansvärt monotona arbetsuppgifter och jag kan för det första inte hålla koncentrationen när det blir för enformigt och för det andra orkar inte kroppen med att sitta i samma position, framför en dataskärm under hela arbetstiden. Jag behöver något mer varierat för att det ska passa både kroppen och knoppen.

Jag känner mig också lite ensam på arbetsplatsen. Visserligen finns det några som jag fått bra kontakt med men de flesta är lite avståndstagande eller hur man nu ska uttrycka det. De pratar inte så mycket som jag är van vid från tidigare arbetsplatser och jag känner att jag nog behöver vara bland folk som är mer öppna för jag har en tendens att tro att de är tysta för att jag är konstig på något vis. Visserligen kan väl jag föra talan (jag gillar att prata) på fikarasten och lunchen men jag skulle uppskatta om det var fler än jag som pratade. Jag är nog helt enkelt för social för att passa in där.

I morgon kommer min AF-handläggare på besök på arbetsplatsen och då för jag höra om han har något förslag till annan praktikplats. Jag har sökt några jobb också och hoppas att jag ska kunna få ett sommarvik på en arbetsplats jag jobbat på tidigare.

Den här vantrivseln och frustrationen tillsammans med ovissheten för framtida jobb kan göra en galen. De finns de som säger att jag har framtiden i mina egna händer. Skit på er säger jag då! Jag har allt annat än kontroll över min egen framtid när det gäller jobb. Den makten ligger hos andra.