En liten uppdatering

Livet rullar på och det mesta är sig likt med undantag från ny medicin och ett gipsat ben.

Det är jag som börjat med ny medicin. Ångesten blev för jobbig och det räckte inte att andas i fyrkant utan något mer måste till och det hade min dr koll på.

Det gipsade benet har Trassel. För ett par veckor sedan opererade hon sitt knä och nu ska hon ha benet gipsat i 4 v. Det är en s k knäkappa, ett plastgips som sitter från låret, i höjd med ljumsken, ner till strax ovanför fotknölen. Operationen gick bra, det är samma typ av op som hon gjorde förra sommaren fast denna gång höger knä.

Vetskapen om att Trassel hade en stor operation på gång gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Oron gnagde i mig och jag kände att jag aldrig skulle orka med att vara ensam med henne på sjukhuset denna gång.Operationen skulle ske på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna så Mannen tog semester och bodde på hotell men tillbringade den mesta tiden med oss på sjukhuset. Grabben var kvar hemma i huset men hade mormor och morfar som sällskap.

Min ångest och oro den senaste tiden har inte heller blivit bättre av att jag känner att min praktikplats inte är något för mig. Det är så fruktansvärt monotona arbetsuppgifter och jag kan för det första inte hålla koncentrationen när det blir för enformigt och för det andra orkar inte kroppen med att sitta i samma position, framför en dataskärm under hela arbetstiden. Jag behöver något mer varierat för att det ska passa både kroppen och knoppen.

Jag känner mig också lite ensam på arbetsplatsen. Visserligen finns det några som jag fått bra kontakt med men de flesta är lite avståndstagande eller hur man nu ska uttrycka det. De pratar inte så mycket som jag är van vid från tidigare arbetsplatser och jag känner att jag nog behöver vara bland folk som är mer öppna för jag har en tendens att tro att de är tysta för att jag är konstig på något vis. Visserligen kan väl jag föra talan (jag gillar att prata) på fikarasten och lunchen men jag skulle uppskatta om det var fler än jag som pratade. Jag är nog helt enkelt för social för att passa in där.

I morgon kommer min AF-handläggare på besök på arbetsplatsen och då för jag höra om han har något förslag till annan praktikplats. Jag har sökt några jobb också och hoppas att jag ska kunna få ett sommarvik på en arbetsplats jag jobbat på tidigare.

Den här vantrivseln och frustrationen tillsammans med ovissheten för framtida jobb kan göra en galen. De finns de som säger att jag har framtiden i mina egna händer. Skit på er säger jag då! Jag har allt annat än kontroll över min egen framtid när det gäller jobb. Den makten ligger hos andra.