2013-08-18

Om att ta fel beslut

Jag sitter i bilen som står parkerad på vår egna garageuppfart. Trots att det var en stund sedan vi kom hem har jag ännu inte förmått mig att kliva ur bilen. Känner faktiskt som om jag skulle vilja sitta kvar här rätt länge.

Utan för åker Trassel omkring på sin sparkcykel. Cirklar runt på gatan med den och med jämna mellanrum kommer fram till bilens fönster vid passagerarsidan där jag sitter. Hon stirrar på mig och knackar hårdhänt på rutan.

"Mamma, mamma, mamma! Kom ut! Hur länge ska du sitta där?"

"Jag vet inte..." Svarar jag med trött röst.

"KOM UT NU!!! Är du arg? Varför är du arg? Hur länge ska du vara arg?"

Ja, jag är faktiskt båda arg och ledsen. Det är därför jag sitter kvar i bilen. Måste få en time-out och samla mig innan jag orkar möta verkligheten igen. Trassel vet det men frågar ändå.

Bilturen som slutar i bråk på garageuppfarten hade börjat så bra tidigare på dagen. Vi åkte ut för att leta ett loppis och samtidigt få oss en biltur. Trassels hundvalp följde med eftersom han älskar att åka bil. Till loppisen hittade vi aldrig men fick en härlig tur ändå och en trevlig pratstund med Trassel.

Vi pratade om karuseller som är Trassels favoritnöje. Hon älskar att åka karuseller och ju värre de är desto bättre. Hon var glad och pigg tills hon upptäckte att vi åkte en annan väg än hon tänkt när vi skulle hemåt igen. Det är något som vi känner igen alldeles för väl från Grabbens uppväxt. Att göra något oväntat kan få hemska konsekvenser. Ändå blir det ju så ibland. Man tar beslut som triggar igång.

Det som var helt fel beslut denna gång var när Mannen stannade till vid en gårdsbutik som han trodde jag skulle vilja gå in i. Trassel mulnade ihop direkt och vägrade lämna bilen. Mannen stannade kvar med henne och valpen medans jag gick iväg mot gården där butiken fanns. På grinden till gården stod en lapp om att just denna helg var butiken stängd så jag vände direkt och gick tillbaka till bilen.

Det gjorde inte Trassel gladare utan fungerade snarare som när man häller bensin på öppen eld. Nu var hon ursinnig och orden som kom hur hennes mun var grova förolämpningar mot både mig och Mannen.

Vi ignorerade det mesta av vad hon sa men ibland gjorde hon så kraftiga övertramp att vi bara inte kunde tiga utan gav oss in i diskussionen med henne.

Så här sitter jag alltså kvar i bilen och försöker samla ihop mig. Det går inte att vara långsur när man har barn med Npf. När deras utbrott är över måste man själv också agera som vanligt igen.

Dessutom har jag och Trassel lovat varandra att oavsett hur mycket vi bråkat under dagen ska vi ändå alltid ta vår hundpromenad tillsammans på kvällen och då ska vi vara vänner.

Jag öppnar bildörren och kliver ur. Trassel ser nöjd ut. Jag går in i huset och hämtar tvätten som ska hängas på tork ute. Trassel följer mig som en skugga med hundvalpen som sällskap. Medans jag hänger tvätten hoppar hon studsmatta och utbrottet är över för denna gång.