Mina barns arbetsplats

Tänk dig att du är på jobbet och ska gå ner för trappen och måste då passera några kollegor. Eftersom det är en stor arbetsplats är dessa kollegor endast några du känner igen till utseendet.

Redan från din plats högst upp i trappen hör du hur några av dessa kollegor skriker ord som: "Din feta jävel", "Din jävla hora", "Håll käften din jävel" till varandra. De är dessutom storvuxna och du känner dig som en liten myra.

De börjar knuffa varandra och du tar några snabba steg ner i trappen för att skynda förbi. Du hör någon be dem lugna ner sig men den personen blir snabbt nertystad av en hotfull knytnäve. När du befinner dig mitt i den breda trappan står plötsligt dessa kollegor utspridda så att du får gå sicksack mellan dem för att ta dig förbi. Hela tiden är du rädd för en knuff eller ett krokben och när du äntligen tagit dig förbi andas du ut och men vågar inte se dig över axeln för tänk om de uppfattar det som provocerande?

Det är mina barns arbetsplats jag pratar om och den lilla myran som försöker ta sig ner genom skolans trapp är Trassel eller hennes kompisar. Exakt denna scen utspelade sig igår när vi skulle hem från skolan och för Trassel och många andra barn är det så deras arbetsdagar ser ut.

Igår var jag med henne och det fick henne att känna sig tryggare men majoriteten av de gånger hon ska gå ner för den trappen eller någon annanstans på skolan är jag ju inte med.

I hennes korridor är det lugnt. Där har det ansvariga lärarlaget stenkoll på vad som händer. På våningen nedanför ansvarar ett annnat lärarlag och där är det otroligt stökigt och bråkigt. Det har det varit i flera år. Jag vet eftersom det var där Grabben hade sitt klassrum när han gick i 4-6:an. Det var ett jävla liv där då också.

De som bråkar är killar med så mycket ilska i sig så det riktigt ryker ur öronen på dem. Killar som inte borde lämnas ensamma med varandra eftersom de retar upp sig på varandra till max. De blir provocerade av att bara se på varandra och när de blivit uppretade exploderar de. Efter många år i Bokstavslandet känner man väl igen sina landsmän.

Det som gör mig mest arg är att skolan inte tycks se varningssignalerna innan det smäller. Jag har ju sett det för länge sedan hos dessa killar. Rimligtvis borde ju skolan ha mer erfarenhet än vad jag har. Jag har ju trots allt bara en Grabb med diagnoser medans det i skolan finns hur många som helst.

Jag vill inte att Trassel och andra barn ska behöva vara rädda på skolan. Jag vill heller inte att dessa killar ska behöva känna sådan explosiv ilska varje dag. Även om de gör mig jäkligt arg de gånger jag passerar dem i trappen så fattar jag ju att det finns en orsak till att de uppför sig så. Det är jag fast övertygad om. Skolan måste agera. När Grabben visar tecken på att explodera här hemma sitter jag inte bara på mitt arsle och väntar på smällen. Jag försöker styra av och förhindra med all min kraft. Ibland lyckas jag och ibland misslyckas jag men jag gör iallafall ett försök. Skolan gör inte ett skit i förebyggande syfte med dessa killar.

Jag skrev ett mejl till rektorn idag. Berättade om hur det faktiskt går till på mina barns arbetsplats där hon råkar vara chef. Ser fram emot svaret.