Började morgonen med att kolla igenom några bloggar jag följer. Vissa handlar om mode, vissa om bokstavslandet, rätt många om inredning och så finns det några som handlar om lite allt möjligt. Gott och blandat kan man säga.
Jag kom till Vimmelmamman´s blogg som jag läst i några år. Det senaste inlägget där berättar att en tjej som heter Jenny nu har somnat in efter att cancermonstret tagit hennes unga liv. Jag känner inte till Jenny sedan tidigare men blir genast påmind om en annan person som däremot var min bästa vän. Carina dog för snart 1 år och 9 månader sedan och det var cancermonstret som tog henne också.
Jag saknar Carina vansinnigt mycket. Jag saknar hennes ironiska humor och hennes skratt. Jag saknar hennes ärlighet, förståelse och envishet.
Hon sa alltid som det var. Inga förskönande ord som kunde förvilla. Om jag frågade henne om råd kunde jag vara säker på att hon menade det hon sa.
Trassel frågar ofta vem som är min bästa vän nu. För barn är det ju viktigt att ha en bästis. Jag brukar svara att jag nog inte har någon bästa vän längre men däremot många goda vänner. Kompisar som funnits med i många år och en hel del nya som jag lärt känna genom jobb och blogg. Underbara människor som betyder väldigt mycket för mig.
De allra flesta av mina vänner känner till min ADHD-diagnos och de accepterar den. De som inte känner till den har jag medvetet valt att inte berätta för ännu eftersom jag är osäker på deras reaktion. Carina visste om att jag skulle utredas men hon hann aldrig få veta resultatet av den utredningen. Att hon hade accepterat min diagnos finns det ingen tvekan om. Hon och jag skämtade ofta om våra personligheter. Jag som var den pladdriga, impulsiva med hetsigt humör och hon den coola, strukturerade men med en släng av hypokondri.
Jag saknar henne och skulle kunna gråta en hel dag trots att det gått snart 2 år sedan hon dog. "Men sluta!" skulle hon ha sagt. Därför ska jag försöka plocka fram alla roliga minnen av henne och istället fnissa för mig själv. En sak är ju säker och det är att det blev bra mycket roligare i himlen när Carina kom dit.
Så underbart att ha en sådan vän. Cancermonstret är inte snällt men som du skriver så har de bra mycket roligare i himlen nu =)
SvaraRaderaThean!
RaderaJa nu skrattas det i himlen! :-)
/Mamman
Jadu..vi misste båda våra bästa vänner..på olika sätt..kanske minns du? Och saknaden efter en allra bästa vän finns. Jag har heller ingen "bästis" men ändå inte utan vänner jag heller..men jag kan känna liknande saknad som du.
SvaraRaderaSå sorgligt att hon dog din C. Förbannade sjukdom. Ser ofta på jobbet vad den kan göra med en människa.
Är övertygad om att hon är med dig ofta i det du företar dig :-) En sådan nära vän släpper inte taget om dig fast hon gått före dig..
STORA KRAMEN MAMMA Z
Ja min vän, jag minns hur det blev för dig och din kompis. Du bär också på en sorg efter henne.
RaderaJag tror också att C finns med och håller koll på oss. Ett par dagar efter hon dog satt jag och pratade om henne med min mamma i telefonen. Mitt under samtalet ser jag hur en CD-skiva åker i golv. Den hade legat ovanpå hyllan där stereon står. Inte på kanten utan mitt på hyllan. Finns ingen förklaring till hur den helt plötsligt kunde åka ner från hyllan. Fast jag tror ju att det var ett tecken på att hon var här då och ville att jag skulle veta det.
Kram!