Två bokstäver till

Några år efter de första bokstäverna blev det mer och mer tydligt att Grabben hade vissa egenskaper som tydde på att vi snart skulle stå med en ny diagnos och fler bokstäver.

Han tog bokstavligt på ALLT vi sa.

Förstod inte ironi.

Hade specialintressen.

Var oerhört känslig när det gällde mat.

Hade svårt att ta in andras känslor.

Hade svårt för att skilja på vad som var verkligt eller ej.

Mycket av detta trodde vi länge hörde till hans ålder. Nu var han snart 11 år och vi märkte att så här är inte andra 11-åringar. Alla dessa tecken talade för AS (Aspergers Syndrom).

Efter långt övervägande bestämde vi oss för att ta upp detta med Bup. Jag hade laddat med argument, trodde de skulle vifta bort mina påståenden. Tänk vad fel jag hade. Jag behövde bara säga en mening: "Vi funderar på om Grabben möjligtvis kan ha Aspergers Syndrom." De svarade direkt att det hade de misstänkt en längre tid. De hade pratat om Grabben på sina ronder och sett alla tecken hos honom. Anledningen till att de valt att avvakta var att de ville vänta tills vi påtalade detta själva. Jag blev så lättad av deras omedelbara stöd och började nästan gråta. Vi pratade en lång stund och beslutade att det vore bäst om en ny utredning gjordes på Grabben. En utredning som skulle visa om han har Aspergergs Syndrom eller enbart autistiska drag.

När vårt möte var slut mådde jag konstigt. En blandning mellan lättnad och rädsla, lycka och sorg. Precis samma känsla som jag hade den dagen vi fick veta att han hade ADHD och Tourette.

Jag gick till skolan för att hämta Grabben och passade på att berätta för hans lärare att det troligtvis skulle bli en AS-utredning. Hans lärare blev inte förvånad, även hon hade lagt märke till dessa tecken och känt igen dem från tidigare elever med AS.

Under vår promenad på väg hem från skolan frågade plötsligt Grabben: "Mamma, vad är Asperger egentligen?".

Jag blev mycket förvånad men valde att inte visa det. Berättade istället det jag visste om Aspergers Syndrom, valde att framhålla det positiva. Berättade om kända personer som har/hade Asperger.

Grabben lyssnade intresserat och sade sedan: "Jag tror nästan att jag också har det".

Jag valde då att helt köra med öppna kort och sa att jag också trodde det och att Bup tror det.

"Jag blir ingen annan person för det" sa han.

Jag svarade: "Nej vännen, du är alltid du och ingenting förändras, du får bara några extra bokstäver att hålla reda på..."

Ett år senare, i februari 2010, var utredningen klar och Grabben fick två bokstäver till, ett A tillsammans med ett S och allt vi kände var lättnad.