Dämpad glädje

Men vet ni, jag har ju helt glömt bort att berätta en sak! Jag har fått min sjukskrivning godkänd!

Mannen kollade kontot en kväll och såg att en summa pengar satts in av Försäkringskassan. Jag hade inte fått något besked från dem sedan i början på månaden då de meddelande att de begärt fler uppgifter från läkaren. Jag hade redan då tappat hoppet eftersom jag fått avslag för den ansökan jag gjorde för dec - jan. Det nya intyget gäller från feb - apr och eftersom det snart var slutet av mars var jag säker på att det var kört för min del.

Jag loggade in på F-kassans hemsida och kollade mina uppgifter där. Jo men där stod det ju att pengarna som betalats ut till mig var sjukpenning från 1 feb. Min reaktion var inte den som jag väntat mig. Jag hade trott att jag skulle bli jublande glad åt ett sånt besked men istället kände jag mig nästan likgiltig.

Trassel tittade på mig och undrade om jag inte var glad. Jag svarade att visst var jag glad. "Det syns inte" sa Trassel och det hade hon rätt i. Sanningen är den att jag har varit så förbannat arg på F-kassan under så lång tid nu och den känslan gick inte att få bort i en handvändning. Det skulle faktiskt ta flera dagar innan jag kunde känna riktig glädje.

Ett par dagar efter jag sett pengarna på kontot ringde en handläggare från F-kassan och berättade att hon nu tagit över mitt ärende. Hon undrade hur jag mår. Jag bestämde mig för att vara brutalt ärlig och sa: "Jag mår förbannat mycket sämre nu än vad jag gjorde när jag blev sjukskriven av läkaren i december och det beror väldigt mycket på Försäkringskassan". Jag berättade om hur de senaste månaderna varit för mig. Hur fruktansvärt det är att gå i ovisshet och hur frustrerande det varit att veta att de har hela makten att besluta om mitt liv.

Handläggaren drog sina standardfraser om vilka regler de har att följa. Att en anställd snickare som bryter benet självklart får bli sjukskriven men att en arbetslös snickare som bryter benet inte får bli sjukskriven för han kan ju ta ett annat jobb. I mitt fall betyder det alltså att om jag hade en anställning skulle jag få vara sjukskriven men eftersom jag är arbetssökande måste mitt fall jämföras mot alla yrken som finns. Trots att jag endast har utbildning inom administration ska jag alltså bedömas efter precis alla yrken som finns. Jag svarade: "Jag hör vad du säger och jag vet att det är reglerna men jag kommer aldrig att säga att jag tycker det är rätt!".

Handläggaren påpekade att jag nu är sjukskriven till sista april och sedan ska ett nytt intyg in och bedömas. Ni kanske förstår varför jag har svårt att känna mig glad? Jag får en månad på mig att hämta andan och sedan börjar det om igen. Ovissheten...

Mitt hopp står till att F-kassan faktiskt godkänt detta intyg och då borde det bli svårt för dem att ge avslag på nästa intyg som säger samma sak. I denna sjukskrivningsperiod står det klart och tydligt att det aldrig kommer att vara möjligt för mig att jobba mer än 50%. Det har de godkänt en gång och då borde de godkänna det nästa gång också. Men man vet aldrig med F-kassan. Det är något jag lärt mig. Man vet aldrig...