Kisspaus i safariparken

Här hemma har vi börjat prata om vart vi ska åka i sommar. Det blir bara ett par dagars semester tror jag. Antagligen kommer jag att vara utplacerad i någon arbetsmarknadsåtgärd hela sommaren så om vi ska åka någonstans måste det nog bli över en helg. Vi pratar om Kolmården. Där har vi varit förut och det är ett ställe som passar hela familjen.

Sommaren 2006 åkte vi till Stockholm. Andra dagen skulle vi göra en dagsutflykt till Kolmården. Detta var sommarens varmaste dag och resan dit var lång. När vi äntligen kommit fram bestämde vi att vi skulle börja med att åka igenom Safariparken. Det var lång kö in och jag passade på att fråga barnen om de behövde kissa. "Näe" blev svaret. "Det helt omöjligt att kissa när vi kommit in i Safariparken, så är ni det minsta lilla kissnödig så skall ni göra det nu!" försökte jag. De bedyrade att de inte var det minsta lilla kissnödiga.

Vi åkte in i parken och tyckte att "det här blir kul!". Efter två minuter hör jag Trassel harkla sig och säga: "Mamma... vet du.... jag är kissnödig". "Då får du hålla dig!" svarade jag fast jag så väl vet att när hon säger att hon behöver kissa så är det bråttom. "Jag kaaaaan inte!" Nu börjar hon låta panikslagen. Jag inser att jag måste agera snabbt. Allt medans bilen sakta åker förbi giraffer, antiloper och strutsar byter Grabben och jag plats. Jag klättrar över till baksätet och han sätter sig fram bredvid pappa.

Jag lutar mig över baksätet och försöker febrilt leta fram en plastkasse från våra väskor i combibilens bagageutrymme. YES! Hittar en plastkasse! SHIT! Den är full av hål. Fort öppna nästa väska, har ett svagt minne av att det skall finnas ytterligare en plastkasse någonstans. Känns som om jag vunnit på lotteri när jag hittar den. "Maaaammmaaa... jag kan inte hålla mig längre!" Jag sätter mig och ställer Trassel mellan mina ben. Beordrar henne att stå stilla på gummimattan som ligger på bilens golv. Ser en zebra skymta förbi utanför bilens fönster. Trixar med plastkassen och får dit den i samma sekund som Trassel börjar kissa. Det fungerar! Hon kissar läääänge men det fungerar ju att fånga upp det i plastkassen så jag är nöjd. När hon är klar ropar jag glatt till barnens pappa: "Jag lyckades få allt i påsen!". I samma sekund som jag sagt det spricker påsjävlen totalt och allt kiss forsar ner över mina fötter. Som en syndaflod av kiss. Grabben klagar från framsätet:"Det luktar kiss!!" Jag muttrar tillbaka:"Just nu skulle jag vara jävligt glad om jag bara behövde känna lukten av kisset, jag badar mina fötter i kisset, hur kul tror du det känns?".

Jag hinner se ett trött lejon och sedan är Safariparken slut. Utanför parken försöker jag försiktigt lyfta ut bilens golv-gummimatta som nu är en mindre sjö av kiss. Hittar en vattenflaska som jag sköljer av mina fötter med. Sandalerna går inte att få rena. Skit samma, det luktar ju inte så gott i djurparker ändå, säkert ingen som känner doften av mina kiss-sandaler därinne.

Dagen på Kolmården går i rasande fart. Grabben tar täten och småspringer ständigt 15 m före oss. Inte en svettdroppe syns på hans panna trots den enorma hettan. Han letar efter isbjörnen. Vi går backe upp och backe ner i denna stora djurpark och jag tror jag skall få hjärtinfarkt. Vi är färdiga på några timmar och då har vi inte sett skymten av en isbjörn. Alla utom Grabben är jättetrötta och längtar tillbaka till bilens aircondition.

Om det blir en resa till Kolmården även denna sommar hoppas jag på lite mindre dramatik. Fast man vet aldrig.... Safariparken får man inte åka bil igenom längre, nu är det linbana som gäller och jag är höjdrädd...

Upplagd av Mamman kl. 10:09 0 kommentarer