Med Asperger som lunchsällskap

Trassel, som haft sådant besvär med sitt hoppande knä, fick en tid för läkarbesök på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna. Eftersom hon skulle till dr tidigt på morgonen och vi har rätt många mil att åka bestämde vi att vi skulle åka ner redan dagen innan och bo kvar på hotell. Lyxa oss lite, hela familjen tillsammans.

Vi kom ner till Stockholm sent på em på tisdagen och då hade Grabben redan gjort upp planer om vad han skulle göra. Hans favoritaffär i Stockholm är SiFi-bokhandeln i Gamla Stan. Nördarnas paradis. Dit hade inte jag och Trassel någon längtan så Grabben och Mannen gick iväg med raska steg så snart vi parkerat bilen inne i city.

Vi sammanstrålade senare och då visade Grabben lyckligt upp en t-shirt och en samlarfigur som han köpt på SiFi-bokhandeln. Jag hade redan tidigare lovat honom nya skor och därför styrde vi stegen mot Stadium. Där inne fanns alldeles för många skor att välja bland. Det är inte en av Grabbens strykor. Trassel, som redan hade varit där och köpt skor ensam med mig, hade massor av förslag på vilka skor hon tyckte Grabben skulle välja. Han blev oerhört stressad av hennes små tillrop och ett tag var det nog bra nära att hon fick en sko i huvudet. Tillslut hade han äntligen valt ett par snygga Björn Borg-sneakers och nöjda gick vi därifrån för att äta middag med en god vän.

Redan på kvällen började Grabben göra upp planer för nästa dag. Eftersom läkarbesöket skulle avklaras tidigt på fm skulle vi ju hinna med en hel del annat också innan det var dags att åka norrut och hem igen.

Grabben fullkomligt älskar museum. Han har inget emot att besöka samma museum flera gånger, snarare tvärtom, ju fler gånger han varit där ju mer vet han vad som väntar och det är liksom hans trygghet, att veta vad som väntar.

Naturhistoriska har alltid legat i topp bland de museum Grabben gillar. Vi har varit där många gånger förr. Nu tyckte Grabben att vi skulle passa på att åka dit igen eftersom vi säkert skulle hinna dit redan till öppningstid. Läkarbesöket var färdigt kl 09.50 och Grabben var överlycklig eftersom Naturhistoriska öppnade kl 10.00.

Sagt och gjort, vi åkte dit. Allt för att göra Grabben lycklig. Tur att övriga familjen också gillar museum. På drygt 2 timmar hade vi hunnit igenom hela muséet. Det har sina fördelar med att ha vissa bokstavsdiagnoser. Adhd gör att man är snabb.;)

Från Naturhistoriska åkte vi till Kista Galleria. Det var meningen att vi senare på em skulle träffa goda vänner där men så snart vi kommit fram ringde telefonen och träffen blev inställd pga sjukdom. Trist såklart, vi hade alla sett fram emot att träffa varandra men nu får det dröja lite längre. Men den som väntar på något gott...

Vi bestämde att vi ändå skulle stanna kvar i gallerian, det var ju dags för lunch. Då började allt spåra ur. Antagligen var det alldeles för mycket folk för att Grabben skulle känna sig trygg. Mitt förslag var att vi skulle äta lunch på MAX-restaurangen som finns i gallerian. Alla var med på det utom Grabben som fått syn på Burger King´s skyltar.

Han låste totalt på Burger King. Jag blev vrång och sur på mitt vis (kom ihåg här att även Mamman har sina bokstäver) och jag ville verkligen att vi skulle äta på MAX. Därför sa jag:"Nu är det MAX vi ska äta på punkt slut!".

På vägen till MAX såg jag ju Grabbens mer och mer spända halsmuskler och axlar. Jag såg ju vad som var på gång men i min tjurighet valde jag ändå att denna gång skulle han inte få bestämma. Inne på restaurangen skulle Mannen ställa sig i kön och frågade oss vad vi ville ha att äta. Grabben sa: "Jag kommer inte att äta här, jag ska äta på Burger King". "Men nu är det ju på MAX vi är" sa jag och tyckte att jag hade övertaget. Det hjälpte inte. Han upprepade gång på gång att han tänkte äta på Burger King.

Att ens försöka diskutera med honom när han fått en låsning är helt omöjligt. Det vet jag. Det är då man ska plocka fram sin lugnaste sida och ha det största tålamod av alla. Trots detta stormade jag ut från MAX med familjen i hälarna. Arg var jag så att det rykte ur mina öron. Stegen styrde mot Burger King.

När vi kom fram dit försökte jag sansa mig och andades djupt och frågade Grabben vad han ville äta. Han ville ha en ostburgare. Vi beställde och killen i kassan frågade om det skulle vara ett helt mål (dvs burgare, strips och läsk) och det sa vi att det skulle vara. Alla skulle ha varsitt mål. Vi betalade och stod kvar i kön för att vänta på maten. Grabben frågade då varför vi beställt ett mål åt honom. Han ville inte ha strips. Jag sa att det inte gjorde något, han behövde inte äta stripsen om han inte ville. Det lyssnade han inte på. Han låste på att jag beställt strips trots att han inte ville ha.

Både jag och Mannen försökte förklara för honom att han inte skulle bry sig om stripsen. Strunta i dem. Lägga dem åt sidan. I Grabbens huvud fungerade inte det. Vi hade beställt fel och om det blir fel är det omöjligt att acceptera för honom. Han fick en hang-up på de förbaskade stripsen innan vi ens hade fått dem på brickan. Själv började jag känna mig mer och mer svettig. Folkmassan runt omkring, det eviga surret av röster och mitt försök att hindra Grabbens utbrott som nu var nära, allt detta gjorde mig knäsvag.

Till slut blev det för mycket för Grabben och han sa med hög röst "NU MÅSTE ALLA I KÖN VARA TYSTA!!". I samma ögonblick fick vi maten på brickan och till Grabben sa jag: "Nu får du lita på oss att det ordnar sig om du bara följer med oss, vi ska ordna det men vi måste hitta någonstans att sätta oss".

Av någon anledning lyssnade han och följde med oss till ett bord. När vi satt oss ner sa jag ännu en gång till honom att allt skulle ordna sig. I samma ögonblick öppnade han papperet runt hamburgaren och fick se att det inte bara var ost på burgaren, där var ketchup, senap, dressing och gurka också. Helt fel jävla hamburgare trots att jag varit övertydlig vid beställningen. Det blev till att klaga och få nya hamburgare innan vi äntligen kunde äta vår lunch.

Tisdagskvällens mysiga middag blev en stark kontrast till onsdagens lunch. På middagen höll sig herr Asperger i bakgrunden men på lunchen ville han vara med och jäklas med Grabben. Asperger kan vara en trevlig bekantskap vid många tillfällen med att ha honom med som lunchsällskap i en överfull restaurang är inte det optimala.