2012-04-02

Hundbröder

Under de snart 22 åren jag och Mannen tillbringat tillsammans har ett antal husdjur funnits med i vårat liv.

Närmare bestämt:

3 katter
3 hundar
2 kaniner
2 marsvin
1 tamråtta
2 undulater
och ett okänt antal akvariefiskar

Vi gillar djur kort o gott. Vår första hund var en Golden som blev vårt första möte med bokstavsvärlden fast det förstod vi inte då. Så här i efterhand har vi förstått att käre G hade grav ADHD. Vi bestämde oss tidigt för att skaffa hund. Eftersom det verkade som om jag inte skulle kunna bli gravid ville vi så gärna ha en hund att ödsla vår kärlek på. Samma vecka som vi skulle hämta hem en 8 v gammal G fick jag beskedet att jag var gravid.

G visade sig vara en speciell hund. Han var stor, stark och hyperaktiv. Han gjorde precis det som föll honom in. Han var smart men alldeles för impulsiv för att hinna använda hjärnan vid de flesta tillfällen. Vi gick på hundkurs såklart och mitt minne därifrån är när jag gång på gång drogs omkull på den leriga gräsplanen av G som tyckte det var hysteriskt kul att se mig ligga där och sprattla.

Han testade oss gång på gång. Det gällde att vara superbestämd och tydlig mot honom för det var bara då han lyssnade. Han älskade att bada. Kunde bada i timmar i havet vid stugan. När han gick jaktkurs och skulle tränas i vattenapportering hade han som de flesta med ADHD svårt att vänta på sin tur. Instruktören bestämde att bara därför skulle han få vänta till sist. Att se alla andra hundar få hoppa i vattnet före gjorde G helt förtvivlad och stressad. När han kom hem från kursen var han så uppstressad att han var nära en kollaps.

Med tiden bestämde vi oss för att skaffa ytterligare en hund. Det blev B som var en halvbror till G. De hade samma mamma. B var en helt annan personlighet. Han lugn när G var vild och han var försiktig när G var våghalsig. Det var inte kärlek vid första ögonkastet för G men efter ett tag kom de riktigt bra överens så länge G fick bestämma.

G´s stora skräck var att klippa klorna. Jag försökte på alla möjliga sätt men han kom aldrig över sin skräck. Oftast lyckades jag bara klippa en klo åt gången eftersom han alltid tog klotången och stack iväg med den när det första klon var klippt. Då var han så uppskruvad av rädsla o skräck så det inte var någon idé att forstätta.

G tyckte om när det kom gäster men hans kärlek var inte besvarad av alla. Många hade svårt för hans intensiva sätt och hans lilla specialité som var att ta gästens hand i sin mun och apportera dem uppskattades inte av så många. Man kan säga att han var en oerhört vänlig men något hårdhänt hund i sitt bemötande av människor.

När Trassel var 3 år gick inte vårt livspussel ihop längre. Mannen hade börjat pendla till en annan stad för jobb och jag jobbade heltid men utan körkort fanns ingen möjlihet att ta sig hem för att rasta hundarna på lunchen. Grabben hade det som jobbigast med sina diagnoser och hundarna fick definitivt inte den tid de behövde av oss. Det var en tungt beslut att ta när vi valde att omplacera dem till nya familjer. Vi valde att dela på hundbröderna. De skulle få komma till varsin familj eftersom vi märkt att G var så dominant över B att han tappat sin egen identitet.

Vi hittade helt underbara nya familjer åt G och B och vårt samvete blev lite lättare. G fick ett långt härligt liv med många bad och mycket lek. Han somnade in för ett par år sedan. B bor fortfarande kvar hos sin familj och han blev tillslut en självständig vovve.

Efter ett antal år skaffade vi hund igen. Jag kommer aldrig att kunna jobba heltid och då funkar det att ha hund. Denna gång valde vi en annan ras. Honom ska jag skriva mer om en annan gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar