2012-07-01

Knack knack

Grabben sov länge idag. Han vaknade vid 12-tiden och så lång sovmorgon tror jag aldrig han haft tidigare i sitt liv.

Han skippade frukost och tog lunch direkt istället. Rätt snart började vi höra ett knackande ljud i huset. Jag fattade först inte vad det var men hörde sedan att det kom från hans rum. Knackandet fortsatte rätt länge men vi lät honom hållas med vad han nu höll på med.

När jag senare gick upp till hans rum i ett annat ärende fick jag se att en pall saknade två ben och därför stod intryckt mot soffdynan för att inte tippa omkull.

"Vad har hänt med pallen?" frågade jag.

Grabben skrattade till och plockade fram de två saknade benen.

"Har du plockat loss benen från pallen? Varför då?" frågade en förvånad mamma.

Grabben fortsatte flina och sa: "Det var dem jag knackade med!" och så visade han hur han spelat med dem som trumpinnar mot varandra.

"Tog du loss benen för att spela med dem?" frågade en fortfarande lika förvånad mamma.

"Japp!" svarade Grabben som om det var den självklaraste saken i världen att plocka isär möbler för att använda delarna som instrument.

Några timmar senare skulle vi äta och efter en del tjatande kom han ner och satte sig till bords. För ett ögonblick satt han stilla. Strax började han leta efter hunden och satte sig på golvet för att klappa honom. Jag bad honom sätta sig till bord igen och det gjorde han men det var stört omöjligt för honom att sitta stilla och fokusera på det vi pratade om och på att äta. Han gled runt på stolen, knackade på bordskivan, svarade på varje tilltal med ett "Va´???" och verkade inte fatta något alls av vad vi sa.

För en stund sedan gick det upp för mig varför han varit så hyper idag. Han fick ju inte någon medicin i morse! Han får inte ta medicinen senare är kl 10 och idag sov han ju mycket längre än så.

Nu sitter han framför datorn igen och spelar med sina kompisar som han har i lurarna via Skype. Han tjoar och skrattar och verkar ha väldigt kul. Hoppas det goda humöret håller i sig resten av kvällen. I morgon ska vi på läkarbesök och då kan jag vara säker på att hans goda humör är som bortblåst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar