Lov

Vi har sportlov. Eller kanske bara lov. Det sportas inte så mycket i den här familjen längre. Anledningen är smärtor och krämpor hos 3 familjemedlemmar och ointresse hos 1.

För att ändå komma ut på lite "friskvård" tog mamman ett enväldigt beslut om att vi skulle åka på äventyrsbad. Det var inte så svårt att övertala de andra. Trassel nappade direkt såklart. Hon har nämligen tjatat och tjatat om äventyrsbad i flera månaders tid. Mannen hakade på utan problem och Grabben som sällan visar sig överlycklig över något sa först: "Jaha.." och sen "Hur länge blir vi där?" och eftersom det inte kom några protester kunde jag ana att han tyckte det var en helt ok idé.

Det är väl egentligen bara jag i familjen som inte är så förtjust i vatten. Jag är
t o m ganska rädd för vatten. Resten av familjen äääälskar vatten. Jag badar där jag når botten och skulle aldrig i mitt liv komma på tanken att åka någon våghalsig rutschbana ner i poolen. Jag håller mig helst i bubbelpoolen.

Trassel, Grabben och Mannen däremot badade bland forsar, höga vågor och åkte galna rutschbanor. Jag fördrev den mesta tiden i olika bubbelpooler. Dagen efter hade jag vansinnigt ont i kroppen. Kändes som om jag blivit överkörd av ett tåg. Tog en stund innan jag kom på att det antagligen blev lite för hårda bubblor. Min fibromyalgi gillar inte om det blir för mycket sånt tydligen.

Efter badet åkte vi till ett stort köpcenter i närheten och där shoppade både Grabben och Trassel för sparade pengar. Grabben köpte en svindyr musmatta BIGSIZE till datorn. Trassel köpte en smartphone. Båda var mycket nöjda med sina köp.

Idag följde jag och Trassel med mina föräldrar till en grannstad för att kolla i några affärer. Grabben stannade hemma framför datorn. Han ringde efter ett tag och berättade att tandregleringen ringt. Han har stått i kö för att få tandställning och nu var det tydligen dags. Vi har varit ytterst tveksamma till om han ska klara av att ha tandställning. Det är räls-varianten det handlar om och det är för att justera ett överbett. Till saken hör att Grabben inte är som andra barn. Han har svårt för smärta överhuvudtaget och i synnerhet i munnen. Det gör ont att ha tandställning, i allafall varje gång den ska skruvas åt.

Varje gång Grabben haft en lös tand har han inte kunnat tänka på något annat än tanden. Hur det känns. Han har knappt kunnat äta. Av erfarenhet vet jag att en tandställning skulle upplevas som mycket jobbig för honom. Han själv vill inte och då känns det som om det redan från start är kört. Sköterskan som ringt från tandregleringen hade frågat honom om han ville och han hade sagt nej. Hon hade sagt att han skulle prata med oss och att vi sen ska ringa till henne och meddela beslut.

Vi låter honom slippa rälsen nu. Han är bara 14 och om han skulle ångra sig så finns det möjligheten att ordna det senare. Man måste välja sina strider här i bokstavslandet och denna kändes rätt att välja bort.