Trassel hela veckan lång

Idag är det en vecka sedan vi packade oss in i bilen och drog iväg till Solna och Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Trassel skulle ju operera sitt hoppande knä. Vi hade sedan tidigare bestämt att Mannen och Grabben skulle skjutsa ner Trassel och mig men redan tidigt på fm förstod jag att Grabben inte alls hade tänkt vara resesällskap åt oss. Han började krångla och tjata om att det skulle bli så jobbigt att resa så långt (25 mil enkel resa) och det var liksom inte läge för oss att bråka så han fick vara hemma med mormor som sällskap medans Mannen skjutsade Trassel och mig.

Innan vi åkte skulle Trassel duscha med specialtvål och när vi kom fram var det dags för ännu en dusch och morgonen därpå skulle det duschas igen. Man ska vara kliniskt ren när man ska opereras. Hon hade turen att få första tiden till operationen så redan vid 8-tiden på morgonen rullades hon ner till operationsalen. Trassel var utåt sett hur lugn som helst men så snart hon blev kopplad till övervakningsapparaten kunde man se hur pulsen skenade iväg. Sövningen gick bra och snart sov hon och jag vandrade tillbaka till avdelningen för att äta frukost och vänta på att operationen skulle bli klar.

Efter någon timme ringde en sköterska och sa att jag kunde komma ner till uppvakningsavdelningen eftersom Trassel snart skulle komma dit. Jag hann sitta en kort stund i väntrummet innan läkaren som opererat kom ut och berättade att allt gå bra men att det blivit en större operation än väntat eftersom hon varit tvungen att flytta på både övre och nedre muskelfästet. Hon sa även att knät varit i så pass dåligt skick att det var solklart att det varit absolut nödvändigt med en operation. Kändes skönt att höra eftersom vi grubblat länge på om det var rätt att utsätta lilla Trassel för det.

Jag fick komma in på uppvakningsavdelningen och där låg hon, vår lilla Trassel, och sov så sött. Knät var inbäddat i en kyldyna för att hålla svullnaden nere. När hon vaknade dröjde det inte länge innan hon började må illa och kräktes. Pulsen var hög igen och narkosläkaren tillkallades. De frågade om hon brukar få hög puls och jag svarade att jag faktiskt inte vet men att hon ibland när hon blir riktigt skärrad kan skaka som om hon har frossa. Läkaren sa att det med största sannolikhet inte är något att oroa sig för men att vi för säkerhetsskull ska kontakta vårdcentralen här hemma för en närmare undersökning av hjärtat.

Någon timme senare var vi tillbaka på avdelningen och stackars Trassel mådde jättedåligt. Hon kräktes av minsta lilla vattendroppe och hon hade fruktansvärt ont i sitt knä. Dagarna och nätterna som följde blev jobbiga både för henne och mig. På onsdagen var det dags att ta bort kyldynan och få benet gipsat. Hon fick ett plastgips från högt upp på låret ner till fotknölen. Det var skönt för henne att få mer stabilitet i benet men samtidigt var det jättesvårt att anpassa sig till ett helgipsat ben som dessutom måste ha högläge mest hela tiden.

Hon blev utskriven från sjukhuset sent på onsdag och vi blev hämtade av Mannen som helt otroligt nog hade fått med sig Grabben. Jag tror Grabben hade saknat både Trassel och mig för han var glad och pigg när han kom till sjukhuset trots den långa resan.

Dagarna som följde blev jobbiga. Trassel hade svåra smärtor trots värktabletter och när det började klia under gipset började hennes tålamod ta slut. På lördag fm tyckte hon att gipset ändrat läge, att det sjunkit ner en bit och tryckte på knät och det gjorde jätteont. Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och de sa att då måste gipset tas bort och nytt sättas dit. Åkte till en grannkommuns akutmottagning eftersom vår egen jourmottagning inte sätter gips. Denna gång fanns inte möjligheten att sätta plastgips så det blev kalkgips och Trassel fick ett ben som väger massor. Det funkar inget bra med ett så tungt gips eftersom hon måste kunna göra sjukgymnastik och hon orkar helt enkelt inte lyfta benet när det väger så mycket. Vi blev lovade att kalkgipset ska bytas ut mot plast om vi ringer ortopedmott och bokar tid nu till veckan.

Jag är dödstrött efter denna vecka och gruvar mig för att börja jobba på tisdag. Tack o lov är det helgdag redan på onsdag.