Om att resa med diagnoser i bagaget

Vi har varit på semester. Disneyland i Paris var resmålet. Barnen fick välja mellan Disneyland och en solresa och för dem var valet lätt som en plätt. Disneyland har varit drömresan sedan många år.

Vi reste reguljärt vilket innebar att vi själva fick ordna transfer mellan flygplatsen och Disneyland där vårt hotell fanns. Det var inte helt optimalt att göra så när Grabben var med eftersom han alltid blir väldigt orolig över om vi ska hitta rätt. Att vi landade på Europas näst största flygplats och dessutom lyckades gå fel ett par gånger gjorde ju honom inte mindre orolig.

Till slut satt vi där ändå, på bussen som skulle ta oss till Disneyland och vårt hotell. När vi kom fram åkte bussen runt till de olika hotellen och släppte av familj efter familj tills det bara var vår familj kvar och då var Grabben nästan i upplösningstillstånd eftersom han var övertygad om att chauffören skulle åka förbi vårat hotell.

Självklart blev vi avsläppta men Grabben hade ändå svårt att slappna av. Vi gick in i parken så snart vi fått våra biljetter i hotellreceptionen. Hemma hade vi pratat om att vi inte skulle springa kors och tvärs över parken utan beta av ett område i taget men den överenskommelsen var som bortblåst och så fick det förbli eftersom det kändes viktigt att Grabben inte skulle få en låsning. Alltså gick vi dit Grabbens näsa pekade.

Mot kvällen återvände vi till hotellet för att hinna vila lite innan det var dags för pool och middag. Allt gick bra fram tills middagen. Det var buffé och Grabben åt inte mer än två tuggor av maten. Han började må illa och ville tillbaka till hotellrummet. När vi kom dit gick han genast och la sig för att sova. Glädjen han visat i parken var borta. Ångesten hade tagit över i stället.

Ångesten fanns kvar på morgonen. Efter ett långt samtal där han berättade om allt han var orolig för märktes det att tyngden över hans bröst lättade och han började må bättre. Vi lovade att göra allt på hans villkor och det gjorde honom lugn.

Följande dagar på Disneyland gick fantastiskt bra. Båda barnen var glada och lyckliga över att äntligen få var där och uppleva allt det roliga. Grabben var tydlig med att berätta när han tyckte vissa saker blev jobbiga och då lyssnade vi och försökte anpassa oss efter det.

På hemresedagen checkade vi ut tidigt för att åka tåg in till Paris och tillbringa dagen där innan vi skulle flyga hem till Sverige på kvällen. Det var ett dumt beslut, inser vi så här i efterhand. Det var alldeles för rörigt inne i Paris och Grabben var hela tiden rädd för att vi skulle tappa bort oss och missa flyget hem. Med facit i hand skulle vi ha stannat kvar på Disneyland och åkt därifrån med bussen som vi åkte dit med.

På Disneyland var det superstrukturerat och det passar ju en Npf-familj som handen i handsken. Okända storstäder blir för skrämmande så dem får vi nog försöka undvika i framtida resor.

Nu har vi varit hemma sedan några dagar tillbaka. Resan till Disneyland blev ett fint minne men också en lärdom om vad Grabben klarar av och vad han inte klarar av.