2012-09-17

Ny vecka

Regnet öser ner här idag. Ny vecka har just börjat och den ser ut att bli lika hektiskt som den förra. Utvecklingssamtal, tandis, HAB, Ortopedtekniska, är några av besöken som ska avklaras denna vecka.

Tack o lov har jag piggat på mig och mår bra förutom att rösten fortfarande är jättehes. Har väl pratat för mycket antar jag. Det är liksom inte min grej att vara tyst. ;-)

Trassel kom hem i fredagskväll med mobilskärmen spräckt i tusen bitar. Hon hade tappat den och naturligtvis landade den på en sten. Självrisken på hemförsäkringen blev lika dyr som priset på mobilen då hon köpte den i våras så det kändes inte aktuellt att laga den. Ordnade en ny istället med extra försäkring denna gång.

Grabben har en skoluppgift detta läsår som heter "Boken om mig". De ska skriva en bok som handlar om dem själva och de får olika ämnen för varje kapitel. Jag tror att det är så iaf. Grabben säger inte mycket själv och någon annan information har vi inte fått. I vilket fall är det meningen att även en förälder ska skriva ett kapitel i boken också. Vad vi skulle skriva, hade Grabben glömt i morse då han berättade det men han skulle försöka ta reda på det idag.

Grabben är ju rätt kortfattad i sitt sätt att prata såvida det inte gäller hans stora intressen för då pratar han på tills man tappar fokus. Samma sak gäller när han skriver. Det är korta meningar som gäller för honom. Han svävar inte ut på samma sätt som jag gör när jag skriver. Jag kan tänka mig att den här skoluppgiften är lite jobbig för honom. Att fylla en hel skrivbok med (korta) meningar om sig själv. Men det är ju bra att han får öva sig. Hans svenskalärare är även hans mentor och hon är fullt insatt i hans svårigheter så det känns ju lite betryggande.

Han går i 8:an nu och det innebär ju prao. Under 10 el 12 veckors tid kommer han att vara ute på en arbetsplats en dag/vecka. Det går bra att leta sig en plats själv men om man inte lyckas med det kommer skolan att ordna något. Varje elev ska även skriva ett CV som de ska använda då de söker sina prao-platser. Sedan ska de föra loggbok över sina arbetsdagar och varje vecka får de frågor med sig om hur olika saker fungerar på just den arbetsplatsen, hur facket jobbar, vad ingångslönen är och vilken utbildning som krävs t ex.

Nu återstår att komma underfund med vad Grabben vill vara på för slags arbetsplats. Han själv har inga idéer just nu. Tror detta är en sak som kan stressa honom jättemycket. Det är liksom inte trygghet för honom att komma ut till en främmande plats utan vare sig kompisar eller oss som följeslagare. Då måste det vara ett ställe där det finns en person tar sig ann honom på ett bra sätt för han kommer inte själv att ta sig den plats han behöver.

Data är ju huvudintresset så det skulle ju kanske passa honom att vara på ett företag där man lagar eller programmerar datorer. Men först på tur står alltså boken han ska skriva om sig själv.

2012-09-14

Sjukt jobbigt

Har inte glömt bort bloggen, har bara inte haft orken och lusten att skriva.

De senaste veckorna har varit jobbiga på flera olika sätt. Jag har blivit arbetslös. Det var ju väntat men lik förbannat är det jobbigt när man sitter där på Arbetsförmedlingen och ska anmäla sig som arbetslös. Men nu är det som det är och vad som händer framöver återstår att se.

Blev ju sjuk också. Fick något supervirus som hållit sitt grepp i en vecka nu. Rösten försvann nästan helt och feber, hosta, snor på det. Bihålorna ville också vara med på ett hörn.

Typiskt nog var rösten i princip helt borttappad i måndags då vi hade föräldramöte för Trassels klass. Hade sååå mycket jag ville säga då men det gick inte annat än viska fram och det funkar ju inte på ett möte.

Det har varit en otroligt dålig start för Trassel och hennes klass. De är dubbelt så många barn nu eftersom två klasser slagits samman. Ledningen vill gärna att det ska vara dubbelklasser eftersom det är så bra när barnen lär av varandra över årskullarna. Det är den officiella förklaringen. Den krassa sanningen är att skolan inte har pengar till tillräckligt många lärare och det dessutom inte finns tillräckligt många klassrum.

Från att ha gått i en klass med 16 elever där det varit lugnt och tryggt, går nu Trassel i denna dubbelt så stora klass. För de elever som har Npf-problematik är detta katastrof. Det är stökigt, skrikigt, bråkigt och vissa av lärarna har helt tappat greppet och uppför sig helt oacceptabelt.

Trassel berättar att hon inte kan fokusera på skolarbetet när det blir så där pratigt och stökigt omkring henne. Hon hör alla ljud lika högt, pennor som vässas, fingrar som trummar i bänken, någon som gör smackande ljud med munnen och så allt prat. Vi känner igen och förstår precis vad hon menar. Har ju sett tecken länge hos henne som kan tyda på Npf men eftersom det funkat bra i skolan tidigare så har vi ansett att vi kunnat hantera detta utan hjälp.

Trassel är en flicka som är en drömelev i skolan. Hon protesterar aldrig högt, finner sig och fogar sig och dessutom är hon smart och charmig. Det är hemma hon vågar släppa ut all frustration över skoldagen. Här har humöret pendlat från skratt till ilska till gråt i en vansinnig fart. Hon är supertrött och för att hantera det blir hon hyper och härjar runt i ett högt tempo samtidigt som hon pladdrar och sjunger.

Det finns barn i klassen med en mer tydlig Npf och de har också tydligt visat att det är jättejobbigt för dem i skolan just nu.

Som om inte detta vore nog fick vi veta på föräldramötet att det pågår mobbing i klassen. En av mammorna till de utsatta gav dessutom en hint till oss om att även ett par av de yngre flickorna blivit drabbade, däribland Trassel. Jag satt bara och gapade för jag har inte hört ett ord om detta. När jag kom hem från mötet bestämde jag mig för att ta Trassel med överraskning och sa redan i hallen att jag vill veta om dessa två flickor varit dumma mot henne. Hon såg lika förvånad ut som jag kände mig på mötet och sedan sa hon att tjejerna aldrig gjort henne något illa.

Jag frågade gång på gång och hon nekade. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag brukar lätt genomskåda henne då hon ljuger men denna gång var hon så trovärdig. Antingen talar hon sanning eller så är hon en skådis väl värd en Oscar.

Tack o lov är mentorn tillbaka efter sjukdom och semester och hon är handlingskraftig så jag hoppas att hon tar tag i allt detta.

Var på föräldramöte för Grabbens klass också. Där gick det väldigt mycket bättre. En av mentorerna är ny för detta läsår och honom hade Grabben gruvat sig lite för. Han har inte så bra erfarenheter av manliga lärare sedan tidigare. Nu visade sig denna lärare vara av den allra bästa sorten. "Han är bäst" var Grabbens kommentar häromkvällen. Det är det högsta betyg man kan få av en Grabb som inte har för vana att ösa beröm över andra. Nya läraren hade massor av beröm att ge tillbaka til eleverna. Grabbens klass är ju lite speciell. Officiellt inte någon specialklass för barn med diagnoser men skolan har medvetet valt att placera många bokstavsbarn i just den klassen. Skulle ju kunna vara värsta kaoset där men det är det inte. Lugnaste klassen på högstadiet, det är det däremot!

Ser fram emot en skön helg nu. Trassel ska till stallet för ridlektion och förövrigt tänker jag bara vila och tillfriskna.